Au Pair video!

Idag började jag på min au pair video, det gick väl så där fick mest film på när jag åker longboard :P Och när vi skulle filma när jag prata och presentera mig själv så blev det mest skratt för syrran Ellen och hennes kille Gustav filmade mig och dom garva som fan åt mig och då börja jag också att garva så...batteriet tog slut så jag får filma mer någon annan dag haha :P

Påbörja en "Bucket List"

Ska börja med en "bucket list" också, på allt jag vill göra i USA innan jag åker hem igen :) Har ni några förslag på saker ni tycker jag ska göra? Något ni har sett eller någonstans ni har varit och tycker att det är den mest underbaraste plats ni varit på, som ni vill att jag ska uppleva? Eller ni kanske inte själva har varit där men vill dit. Snälla lämna en kommentar så jag kan få lite tips :D

3år<3

Eftersom jag inte kommer vara hemma när jag och killen firar 4 år så firade vi ordentligt idag :D Fick blombud och senare åkte vi ner och käkade mat, blev Limone. En jätte fin restaurang här i Västerås, och jag smakade äntligen deras berömda oxfile pasta. Den var gudomlig :) Sedan gick vi ner på stan för att kolla lite på City Festivalen. Drog sedan och hämta älsklingens syrror och sedan drog vi ner igen för att se Kapten Röd, lika bra som vanligt! Själv stod jag och dansa som en galning och alla fjortisar kolla på mig o undra säkert va fan jag höll på med..jo ni jag skankade. Det är så man dansar när det är reggae!
Efter Kaptenen så köpte vi 3 liter jordgubbar för 50 kr och en stor slush och sockervadd :D
 
Bild 1: Älsklingen på restaurangen
Bild 2: Jag :)
Bild 3: Min oxfile pasta
BIld 4: Älsklingens kalvfile
Bild 5: Efterrätten som var så god att den tog slut innan jag hann ta bild på den, det var kiwi och hallon i vitchoklad och glass.
Bild 6: Älsklingens syrra Kajsa, Älsklingen och hans andra syrra Emma
Bild 7: Jag med inköpen :D 3liter jordgubbar, sockervadd och slush :D
Bild 8: Slush :D
 
 

Klart?

Klart man hade ändrat på fel fråga haha. Men jag fick ett mail och nu är det fixat det också :D Så nu ska allt vara klart hoppas jag :)

Snart så...

Idag har CC ringt runt till mina referenser och pratat med dom, och enligt alla mina referenser så är CC välidgt nöjda med mig. Fick ett mail av CC om att det var ett fel i min ansökan som jag nu har fixat sen var jag good to go som det stod i mailet. Jag hade ett missat samtal från min kontakt i CC vid 18. Men jag var ju och jobbade då, var på bio och såg Rock of ages (riktigt bra film btw), så jag hade ingen mottagning i salongen.
 
Så imorgon är jag nog accepterad till programmet och kan börja bli matchad med familjer i USA.
Åh vad taggad jag är :D

Kostnader...

Tänkte skriva lite om hur jag har räknat ut hur mycket det kostar.
Jag har rundat upp om det står 195kr så skriver jag 200kr osv.

Programkostnad: 5000kr
Extra Försäkring: 4000kr
+ sport: 600kr
Visum: 1000kr
Polisutdrag: 200kr
Internationellt körkort: 300kr
Hälsoundersökning: 1000kr
Så allt det blir: 12100kr.

Sen kan de bli mer eller mindre. Men just nu är det den kostnaden.

Åka tidigare...

Ringde till min kontakt på CC och sa att jag hade pratat med killen och jag sa att jag kunde åka tidigare. Nämligen 25 februari, för jag kan ju missa hans 24 års dag men jag vill inte missa 25. Så hon skickade tillbaka min ansökan och jag ändrade det.
Så istället för att åka mellan april - juni så kan jag nu åka mellan 25 februari - juni :)
Och hon har också börjat ringa runt till mina referenser också :) Åhh spännande! Nu verkar de som att allting börjar ta fart...

Bandit

Låg och gosa med min hund, klia honom bakom öronen och så börjar han med sin gris ljud. Han är så jävla söt, hur fan ska jag kunna lämna honom :'( Killen kan jag prata med genom skype och han kan komma och hälsa på men Bandit...fyfan känslan jag får av att jag vet att jag kommer lämna honom i 1 år, den tar kål på mig. Att ingen kommer att krypa upp mot en för att slicka bort mina tårar eller att bra ligga jätte nära mig om jag har ont i magen t.ex. han är den jag kommer sakna mest, och jag vet att det låter skumt men det är så. Jag har ingen möjlighet att prata med honom på skype..jag kan ju säga hans namn och jag vet att han kommer vicka på huvudet och börja springa runt i hela lägenheten för att leta efter mig och jag kommer tjura...
 
Fan måste nog hitta en familj som har en hund, helst en bulldog :P Älskar bulldogs :)
 
 
Min älskade Bandit

Ansökan

Min kontakt hos CC ringde mig och berätta att hon hade skickat min ansökan till deras kontor i USA så hennes kollega kunde läsa den och hon sa att det såg jätte bra ut men hon ville ha lite fler bilder på mig och mina syskon i mitt fotoalbum och klart jag fixar de så nu har jag fullt i mitt fotoalbum. Och sedan att jag skulle skriva lite mer om min och killens relation och hur vi ska kunna klara av detta äventyr ifrån varandra, så jag skrev lite till och så skickade jag in den. Så förhoppningsvis får jag mer feedback imorgon.

Första steget

För mig har au pair i USA alltid varit en dröm, dock en dröm jag inte har kunnat gjort pga. olika anledningar som människor som stått i vägen och stor del av det hela pengar.
Nu när jag snart är 23 och jag kan spara ihop pengar så jag kan åka och ingen står i min väg utan alla stöttar mig till 100% så är det äntligen min tur att ta första steget ut i ett nytt äventyr.
 
Jag kollade upp olika au pair företag som hade familjer i USA och jag hittade Skandinaviska Institutet , STS och Cultural Care. På STS så behövde man 200 timmar med barn som du inte är släkt med, vilket för mig var uteslutet eftersom jag har 5 småsyskon så jag hade liksom aldrig tiden eller viljan att säga nej till mina föräldrar för att gå och passa någon annans barn. Så dom uteslöt jag på engång. Plus att dom tar en avgift för att bara få göra en anmälan vilket jag inte har råd med eller inte vill, tänk om jag vill dra mig ur om någon månad så har jag betalat 2000kr.
 
Jag började jämföra SI och CC och jag har för mig att man inte fick vara släkt med dom man passat på SI också är inte helt hundra men jag valde iaf CC. Jag lusläste deras hemsida och bestämde mig för att anmäla mig till ett infomöte som var nu i söndags (24/6). Dom ringde mig samma dag jag anmälde mig till mötet och fråga en massa frågor och hon jag pratade med var hur snäll som helst. 
Dom skickade ett mail och en länk som jag kunde börja fylla i min ansökan och innan mötet var jag klar till 90% hade två referenser kvar och mitt "Dear future host family" brevet kvar.
Jag började skriva ner frågor som jag ville ställa dem och jag var så förberedd jag kunde vara :)
Fick tillochmed min bästis Natta att följa med hon va lite instresserad av att åka, men valde att inte fortsätta med detta efter mötet. Hade också med mig min pojkvän så att han skulle få reda på lite mer om detta.
 
Jag gjorde min intervju direkt efter mötet och det gick jätte bra jag smsade min kontakt på CC och frågade hur det gick och hon hade precis snackat med hon som intervjua mig och hon sa att det gick riktigt bra, känns bra!
 
I skrivandes stund så jag har faktiskt skickat in min ansökan helt klar. Kommer att publicera mitt "Dear future host family" brev här sen. 
Ni ska bara veta vilken känsla jag fick när jag klickade på knappen att skicka in ansökan...
Efter jag klickat på den knappen så fick jag ett mail där jag fick göra ett personlighet test, och jävlar vad korrekt det var haha.
 
Så här ser iaf ansökan ut som man ska fylla i.
 
 
 

Så vem är jag?

Om ni har hittat hit så kanske ni undrar vem jag är och varför min blogg heter JennysUSA.

Jag heter Jenny Väisänen och fyller 23 i augusti. I denna blogg kommer jag skriva om mina förberedelser inför att åka iväg till USA som au-pair i 1 år och hur det känns att lämna familj, pojkvän, vänner och hund bakom sig. Kommer också så klart skriva om roligare saker än hur mycket jag kommer sakna mina nära och kära. Jag kommer hålla er uppdaterade på hur min resa mot att åka till USA går. Och hur jag kom fram till beslutet att ta mitt pick och pack och bara där iväg till USA.

Om ni har några frågor om någonting så kommentera i vilket inlägg ni vill (när det kommer upp fler) eller maila mig på JennysUSA@live.com
 
 

Jenny's USA

Most people are stronger than they know. They just forget to believe in it sometimes.

RSS 2.0